Därefter var »Uppsala öd» att anse såsom förbundsstatens gemensamma egendom och förvaltades af förbundsstatens konungar.
Det bör därför noga skiljas från konungarnes patrimonialgods eller konungens »arf och eget», äfven om dessa olika slag af egendom ofta faktiskt förvaltades på samma sätt.
Genom åtskilliga händelser, såsom nyodling, böter, sakfall, danaarf o. s. v., utvidgades »Uppsala öd» under medeltiden samt fanns utbredt i kanske alla landskap.[1]
Vid helstatens uppkomst öfverfördes dessa gods helt naturligt från förbundsstaten till helstaten.
Under medeltiden uppkom emellertid en ny kyrkostat med ny kyrkoegendom, som förvärfvats på allahanda sätt från så väl enskilde som konungar.
Genom Gustaf Vasas reformation nedbröts den medeltida kyrkostaten. Sverige utgick ur det universella katolska kyrkoväldet, och den svenska helstaten öfvertog själf den gamla kyrkostatens befogenheter. Hvad var då naturligare, än att den världsliga staten också öfvertog den förra kyrkostatens jordegendomar?
Endast i den mån den s. k. Gustaf Vasas reduktion afsåg forna kronogods (»Uppsala öd») var den en verklig reductio. I öfrigt hade den karaktären af successio.
Samtidigt med helstatens uppkomst öfvergingo också enskilda personers odalgods, vare sig skatte eller frälse, till helstaten. Jordeböckerna från Gustaf Vasas tid utvisa denna succession såsom fullbordad.
Medan det forna »Uppsala öd» och katolska medeltidskyrkans forna gods blefvo »kronogods» i egentlig mening, borde alla odalgods, vare sig skatte eller frälse, endast hafva kommit under statens öfveräganderätt. Men att detta ingalunda blef förhållandet skall framdeles ådagaläggas.
Af enskild jordbesittning återstår nu endast den s. k. allmänningsjorden.
Såsom framdeles närmare skall utredas, var detta jordegendom, som, till tiden senare än odaljorden, upptagits å landskapens allmänningar och innehades under ständig besittningsrätt. Åborna därå kallas i Västgötalagen allmänningsbönder och intogo en mellanställning till odalbönder och landbor. I regel hafva de erlagt afrad till landskapen eller häraden.
- ↑ Hels. L. Kun. B. 11: 1 och V. G. L. II. Möln. B. § 8 uppräkna Uppsala ödsgods inom ifrågavarande landskap.
