bland turkmener, kirgiser, buriater och mongoler … Stanna!» ropade baronen plötsligt.
Bilen stannade med en ryck. Generalen hoppade ur och anmodade mig att följa efter honom. Vi började gå fram över stäppen, och baronen höll sig framåtböjd hela tiden, som om han letat efter någonting på marken.
»Jaså!» mumlade han till sist. »Han är försvunnen …»
Jag såg förvånad på honom.
»En rik mongol hade förr sin jurta här. Han var leverantör åt en rysk köpman vid namn Noskov. Noskov var en grym människa, vilket framgår av det namn mongolerna gav honom, nämligen ’Satan’, Han brukade låta prygla sina mongoliska gäldenärer och få dem inspärrade i fängelse genom de kinesiska myndigheternas medverkan. Han ruinerade denne mongol, som förlorade allt vad han ägde och flydde till en plats femtio kilometer härifrån. Men Noskov spårade upp honom där, tog ifrån honom vad han hade kvar av boskap och hästar och lämnade mongolen och dennes familj att dö av svält. När jag intagit Urga, kom denne mongol till mig och hade med sig trettio andra mongoliska familjer, som ruinerats på liknande sätt av Noskov. De yrkade på hans död … Därför lät jag hänga ’Satan’ …»
Automobilen rusade vidare och gjorde en stor rundtur ute på slätten, och baron Ungern började på nytt med sin skarpa, nervösa röst uttala allt vad han tänkte om asiatiska förhållanden.
»Ryssland blev förrädare mot Frankrike, England och Amerika, slöt freden i Brest-Litovsk och störtade ner i ett kaotiskt elände. Då beslöt vi att mobilisera Asien mot Tyskland. Våra utskickade genomfor Mongoliet, Tibet, Turkestan och Kina. Vid den tiden började bolsjevikerna ta livet av de ryska officerarna, och vi blev tvungna att börja inbördes krig mot dem och uppge våra panasiatiska planer. Men längre fram hoppas vi väcka hela Asien till liv och med dess hjälp återupprätta fred och Guds rike på jorden. Jag vill ha det medvetandet, att jag genom Mongoliets befriande varit behjälplig vid utförandet av denna tanke.»
Han blev tyst och tankfull för en stund.
