Sida:Ossendowski - Odjur, människor och gudar.djvu/237

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
233

Baron R. F. Ungern von Sternberg … Som en blodig stormil från den straffande Karma svepte han över Centralasien. Vad lämnade han efter sig? Följande stränga befallning till sina soldater, vilken slutar med uppenbarelsebokens ord.

»Låt ingen hejda hämnden mot det som fördärvat och dräpt det ryska folkets själ. Revolutionen måste utrotas ur världen. Emot den har den helige Johannes varnat oss i sina uppenbarelser med följande ord: ’Och kvinnan var klädd i purpur och scharlakan och skimrade av guld och ädla stenar och pärlor och hade i sin hand en kalk av guld, full av styggelser och hennes skörlevnads orenligheter. Och på hennes panna var skrivet ett namn: Hemlighet, det stora Babylon, modern till skökorna och styggelserna på jorden. Och jag såg kvinnan drucken av de heligas blod och av Jesu vittnens blod’.»

Det är en mänsklig urkund, en urkund om Rysslands och måhända världens olycka.

Men efter honom fanns ett annat och mycket viktigare spår.

I mongolernas jurtor och vid buriaters, mongolers, jungarers, kirgisers, kalmuckers och tibetaners eldar berätta herdar fortfarande den oförfalskade sägnen om denne ättling av korsfarare och kapare:

»Från norden kom en vit krigare och uppfordrade mongolerna att bryta sönder sina träldomsbojor, som lagts på vårt befriade land. Denne vite krigare var den förkroppsligade Djingis Khan, och han bebådade ankomsten av den störste av alla mongoler, som skall utbreda Buddhas rena lära och Djingis Khans, Ugadai Khans och Kublai Khans ättlings ära och makt. Ske alltså!»

Asien har vaknat, och dess söner tala dristiga ord.

Det vore väl för världsfreden, om de komma att uppträda som lärjungar till de kloka uppbyggarna Ugadai Khan och sultan Baber i stället för att låta sig bindas i förtrollningen från förstöraren Timurlenks »onda andar».