Sida:Ossendowski - Odjur, människor och gudar.djvu/250

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

246

frihet och av de kinesiska kejsarna av mongolisk härkomst. Undur Gheghen var den förste i mongolernas land, som bar titeln Den levande Buddha. Till oss, sina efterträdare, överlämnade han Djingis Khans ring, som av Kublai Khan sänts till Dalai Lama såsom tack för det av Turjo Gamba utförda underverket, vidare överdelen av en hemlighetsfull svart undergörares från Indien huvudskål, som konung Strongtsan av Tibet använt som dryckeskärl vid tempelceremonier för ettusen sexhundra år sedan, samt en gammal stenbildstod av Buddha, hitförd från Delhi av Paspa, som grundade den gula tron.»

Bogdo klappade i händerna, varpå en av sekreterarna ur en röd duk tog fram en stor nyckel av silver, varmed han låste upp skrinet med sigillen. Den levande Buddha sträckte ned handen i skrinet och hämtade upp en liten ask av utskuret elfenben, ur vilken han framtog och visade mig en stor guldring, i vilken fanns infattad en härlig rubin med svastikans tecken inristat.

»Den här ringen bars alltid på högra handen av Djingis Khan och Kublai Khan», sade Bogdo.

När sekreteraren stängt skrinet, befallde honom Bogdo att hämta hans mest betrodde maramba, som han tillsade att läsa upp några sidor ur en gammal bok, som låg på bordet. Laman började läsa med entonig röst:

»När Gushi Khan, herre över alla oleter eller kalmucker, hade bragt kampen mot ’rödmössorna’ i Tibet till slut, förde han bort med sig den hemlighetsfulla ’svarta stenen’, som sänts till Dalai Lama av Världens konung. Gushi Khan ville i västra Mongoliet grunda en huvudstad för den gula tron, men oleterna voro vid den tiden i krig med kejsarna av Mandju-dynastien om tronen i Kina och ledo det ena nederlaget efter det andra. Oleternas siste khan, Amur-sana, flydde till Ryssland, men dessförinnan sände han den heliga ’svarta stenen’ till Urga. Så länge den förblev i Urga och Den levande Buddha kunde välsigna folket med den, hemsöktes mongolerna och deras boskap aldrig av sjukdomar och olyckor. För omkring etthundra år sedan bortrövade emellertid någon den heliga stenen, och sedan dess