DEN LEVANDE BUDDHAS FÖDELSE
Den levande Buddha dör icke. Ibland övergår hans själ till ett barn, som födes samma dag hans jordeliv slutar, och ibland flyttar den redan under hans livstid över i en annan varelse. Denna nya dödliga boning för Buddhas heliga ande befinner sig nästan alltid i någon fattig tibetansk eller mongolisk familjs jurta. Det finns en politisk orsak till detta. Om Buddha skulle uppträda i en rik furstes familj, kunde det ha till följd upphöjelse av en familj, som icke ville skänka lydnad till prästerskapet — och sådant har inträffat fordom — under det att å andra sidan varje fattig och okänd familj, som ärver Djingis Khans tron, kommer att vinna rikedom och blir lätt för prästerna att styra. Endast tre eller fyra levande Buddhaer ha haft rent mongoliskt ursprung. De övriga ha varit tibetaner.
En av Den levande Buddhas rådsherrar, Lama Khan Jassaktu, berättade följande för mig:
»I klostren i Lhasa och Tashi Lumpo håller man sig genom brev från Urga ständigt underrättad om Den levande Buddhas hälsa. När hans mänskliga kropp blir gammal och Buddhas ande önskar frigöra sig, begynna särskilda, högtidliga gudstjänster i de tibetanska templen, på samma gång som stjärnorna rådfrågas. Genom dessa religiösa högtidligheter blir det bestämt, vilka särskilt fromma lamaer skola utfinna, var Buhdhas ande kommer att på nytt ta sin boning. Till den ändan genomresa de hela landet och göra sina iakttagelser. Ofta ger Gud själv dem tecken och anvisningar. Ibland uppträder den vita vargen i närheten av en fattig herdes jurta, eller födes ett lamm med två huvud, eller en
