254
Dalai Lama inledde förhandlingar med flera khaner och furstar med Sain Nojon Khan och Jassaktu Khan i spetsen och förmådde dem att påskynda Buddhas andes överflyttning i en annan mänsklig form. De kommo till Urga, där Bogdo Khan tog emot dem med hedersbetygelser och glädjeyttringar. En stor fest anordnades för dem, och de sammansvurna kände sig redan säkra om att kunna verkställa Dalai Lamas önskningar. Vid slutet av festligheten hade de emellertid andra känslor, och med dessa dogo de under natten. Den levande Buddha lät sända deras kvarlevor med fulla hedersbetygelser till deras familjer.
Bogdo Khan känner furstarnas och khanernas minsta tanke, varje deras åtgärd, den obetydligaste stämpling mot honom, och syndaren inbjudes förbindligt till Urga, varifrån han icke återvänder levande.
Den kinesiska regeringen beslöt att göra ett slut på raden av levande Buddhaer. Den upphörde att tvista med översteprästen i Urga och fann på följande plan för att utföra sina avsikter.
Till Peking inbjödos Pandita Gheghen från Dolo Nor och ledaren för de kinesiska lamaiterna, hutuktun i Utai, av vilka ingendera erkänner Den levande Buddhas överhöghet. Efter rådfrågande av de gamla buddhistiska böckerna beslöts, att den nuvarande Bogdo Khan skulle bliva den siste levande Buddha, emedan den del av Buddhas ande, som dväljes i en Bogdo Khan, kan endast trettioen gånger taga sin bostad i en människokropp. Den nuvarande Bogdo Khan är den trettioförsta inkarnationen av Buddha från och med Undur Gheghen, och därför måste översteprästernas i Urga dynasti utslockna. Men när Bogdo Khan fick höra talas om detta, lät han å sin sida anställa arkivforskningar och fann i de gamla tibetanska manuskripten, att en av Tibets överstepräster varit gift och att hans son från födseln var en förkroppsligad Buddha. Därför gifte sig Bogdo Khan och har nu en son, som är en mycket duglig och energisk ung man, och på det viset kommer Djingis Khans prästerliga tron icke att bli obesatt. De kinesiska kejsarnas dynasti försvann från de politiska händelsernas arena, men Den levande Buddha är fortfarande medelpunkten för den panasiatiska tanken.
