Sida:Ossendowski - Odjur, människor och gudar.djvu/269

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
265

under sina mödosamma bestigningar av bergstoppar, där ingen annan mänsklig varelse satt sin fot, funnit inskrifter inhuggna i klipporna, fotsteg i snön och spår efter hjul. Den saligen hädangångne Sakkia Mouni fann på en bergstopp stenplattor, på vilka fanns ord, som endast han vid sin höga ålder kunde tyda, och sedan framträngde han till konungariket Agharti, varifrån han medförde de smulor av helig visdom, som bevarats i hans minne. I underbara kristallpalats bor där de osynliga härskarna över alla fromma människor, Världens konung eller Brahytma, som kan tala med Gud på samma sätt som jag talar med er, och hans båda medhjälpare, Mahytma, som känner ändamålet med kommande händelser, och Mahynga, som råder över orsakerna till dessa händelser.

De heliga panditerna utforskar världen och alla dess krafter. Understundom samlas de lärdaste av dem och utsänder de yngre till platser, dit intet mänskligt öga trängt. Detta är beskrivet av den Tashi Lama, som levde för ettusen åttahundrafemtio år sedan. De högsta panditerna lägger sina händer över de yngres ögon och på platsen för hjärnbasen och försätta dem i djup sömn, tvättar deras kroppar med en infusion på örter och gör dem oemottagliga för smärta och hårdare än sten, sveper in dem i magiska dukar, binder dem och uppsänder därpå böner till den store Guden. De nästan till stenar förvandlade unga männen ligger med öppna och vaksamma ögon och öron samt ser, hör och minns allting. Sedan går en goro fram till dem och stirrar länge och oavvänt på dem. Mycket långsamt lyfter sig deras kroppar från jorden och försvinner. Goron sitter och stirrar med stel blick mot den plats, dit han sänt dem. Osynliga trådar binder dem vid hans vilja. Några av dem svävar bland stjärnorna och iakttar vad som tilldrar sig på dem samt deras invånares liv och lagar. En del har beröring med elden och ser flammornas snabba och grymma andeväsen, vilka ligger i ständig fejd med varandra, smälter och hamrar metaller i planeternas innandömen, kokar vatten för varma källor och springbrunnar, gör klipporna flytande och kastar ut lavaströmmar över jordytan genom remnor i bergen. Andra ilar in bland luftens svårupptäckta,