Sida:Ossendowski - Odjur, människor och gudar.djvu/277

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


VÄRLDENS KONUNGS PROFETIA ÅR 1890


Hutuktun i Narabanchi berättade följande för mig, när jag besökte honom i hans kloster år 1921:

»När Världens konung visade sig för de gudabenådade lamaerna i detta kloster för trettio år sedan, uttalade han en profetia för det kommande halvseklet. Den lydde på följande sätt:

’Människorna skola alltmera förgäta sina själar och blott sörja för sina kroppar. Den största synd och sedefördärv skall råda på jorden. Människorna skola bli som vilda djur och törsta efter sina bröders blod och efter deras död. ’Halvmånen’ skall bli dunkel, och dess efterföljare skola försjunka i armod och i ändlöst krig. Dess besegrare skola bli slagna av solen och icke kunna resa sig, och två gånger skola de hemsökas av den svåraste olycka, som skall sluta med skymf inför de andra folkens ögon. Konungakronor, stora och små, skola ramla … en, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta … Det skall bli en ohygglig strid mellan alla folk. Haven skola bli röda … marken och havsbottnen betäckta med de dödas ben … konungariken skola störta samman … hela folk dö ut … det skall uppstå svält, sjukdom och okända brott, som världen aldrig förut skådat. Fienderna till Gud och till den gudomliga anden hos människorna skola komma. De bortglömda och de förföljda skola svinga sig upp och draga hela världens uppmärksamhet till sig. Det skall bli dimmor och stormar. Kala berg skola plötsligt bli täckta med skogar. Jordbävningar skola rasa … Miljoner människor komma att utbyta träldomens och förnedringens bojor mot svält, sjukdom och död. De gamla