52
hade de en kalmuckisk lama. Följande morgon närmade vi oss ett litet nybygge med ryska kolonister och upptäckte i skogen några ryttare, som spejade på oss. En av våra unga, präktiga tatarer sprängde bort i stark fart till dessa, men vände snart och återkom med ett lugnande leende.
»Det är ingen fara», ropade han skrattande. »Rid på bara.»
Vi fortsatte på en god och bred väg utmed ett högt stängsel av trä, som omgav en äng, på vilken betade en vacker hjord amerikansk älg eller »izubr». Dessa djur uppföda de ryska kolonisterna för hornens skull, som, när de äro späda, äro mycket värdefulla på grund av den dem omslutande mjuka huden och säljas till tibetaner och kineser, som handla med medicin. Hornen kallas, sedan de kokats och torkats, för »panti» och betinga höga pris.
Vi mottogos med stor rädsla av nybyggarna.
»Gudskelov!» utropade hustrun. »Vi trodde …», varefter hon hejdade sig och såg på sin man.
