en soldat med sitt gevär, under det att de andra lågo och sovo. Jag ville icke komma i strid med fienden, men vi måste bli av med dessa utposter och det utan skottlossning, ty eljest skulle vi aldrig komma igenom passet. Och jag trodde, att det skulle bli omöjligt för fienderna att sedan finna ut, vilken väg vi tagit, emedan det överallt var fullt av spår efter hästar och boskap.
»Jag skall ta de där två på min lott», viskade min vän och pekade på utposten till vänster.
De övriga skulle ta hand om den andra posten. Jag kröp framåt bland buskarna bakom min vän för att vara honom till hjälp, om så skulle behövas, men jag måste medge, att jag icke alls hyste några bekymmer för honom. Han var över två meter lång och så stark, att när en häst ibland vägrade att ta emot bettet, lade han armen om dess hals, sparkade undan dess framfötter och tvang omkull den, så att han lätt kunde betsla den på marken. När det endast återstod ett hundratal steg, ställde jag mig bakom buskarna och spejade. Jag kunde se elden och den halvsovande vaktposten, som satt med geväret över sina ben. Hans kamrat, som låg och sov bredvid honom, rörde sig ej, och deras vita skinnstövlar voro tydligt synliga för mig. Under en lång stund kunde jag icke upptäcka min vän, och allt var lugnt vid elden. Plötsligt hördes otydligt ett par rop från den andra utposten, och sedan var allt tyst. Vår vaktpost lyfte långsamt på huvudet, men i samma ögonblick reste sig min väns väldiga figur och skymde elden för mig. Blixtsnabbt syntes vaktpostens fötter flyga genom luften, när min vän gripit honom i kragen och slängde honom rätt in i buskarna, där båda försvunno. Min kamrat syntes åter i nästa ögonblick och svängde den andre rödgardistens gevär över dennes huvud. Jag hörde det dova slaget, och sedan var det alldeles tyst. Han kom därefter tillbaka till mig och sade med ett förläget leende:
»Nu är det gjort. Gud och djävlar! När jag var pojke, ville min mamma, att jag skulle bli präst. När jag växte upp, blev jag examinerad agronom för att … strypa folk och slå in skallen på dem. Revolution är allt någonting bra galet!»
