Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
36
och innersta kärlek till mig först utbrast i hög blomning: och jag önskar, att våra barn skola se huru den kammaren såg ut i samma skick och i sjelfva den stunden.”
Det skedde så. Det gamla slottet ombyggdes, och efter några år funnos de förfallna stenhoparne ej mer. Men ”fru Karins torn” behölls; det står ännu, och skall länge stå till hågkomst och glädje för efterkommande.
Och så slutas denna novellette, för att gifva rum för en annan.
