42
Den lilla flickan tog alls inte illa upp denna artighet och ämnade kanske besvara den; men fick i detsamma sigte på en smal stålkedja, som slingrade sig om Linders hals och förlorade sig i hans västficka. Hon fattade tag i den och drog rätt allvarsamt deruti.
— Netta lilla, — hördes nära invid en ljuf fruntimmersstämma, — Netta lilla, inte får du besvära så der!
Notarien varseblef nu midt emot sig ett ungt fruntimmer af högst intagande utseende. I ett ögonblick hade han ställt barnet på marken, uppstigit från sätet och lyftat på hatten.
— Jag ber om förlåtelse, min fru! — sade han, — men den lilla engeln har visst inte besvärat mig ... tvertom vet jag mej inte på länge ha njutit en så angenäm minut som denna ... Säkert är ni detta barns afundsvärda moder? ...
— Ja, min herre, — svarade hon, i det hennes blick med ett uttryck, hvaraf endast en moders öga är mäktigt, öfverfor den lilla älsklingen, — mitt enda barn, på en gång min enda tröst och mitt enda glada minne.
— Ert enda glada minne! — repeterade Linder; — detta yttrande tillkännager på en gång bedröfvelse och glädje ... bedröfvelse öfver ett förflutet och glädje öfver ett närvarande ... Ack! hvem ville ej gerna ha något bedröfligt att minnas, blott man hade något närvarande att glädja sig åt! ... Med mej är det raka motsatsen, min fru! — tillade han med en suck, som tanken på slottskansliet ovillkorligen framkallade.
— För att vara af en så ung man som ni, — yttrade frun, — så låter det der mycket sorgligt, hvad det närvarande beträffar ... men ...
— Men, — inföll Linder, — det torde inte vara så sorgligt, som det låter, menar ni, min fru? ... jag vet, att den sorgliga tonen oftast här i verlden icke är någonting annat än ett medel att göra sig intressant ... en presentertalrik, hvarpå man vill frambära saker af helt annan art och beskaffenhet ... dock, det är en löjlighet af mig att vilja replikera er ... ni har rättighet att mena hvad ni vill ... något annat än godt torde ni likväl icke kunna mena.
— Mamma lilla! får jag den der vackra halsduken! — afbröt den lilla flickan, i det hon för andra gången nappade tag i den Ostindiska näsduken.
