74
Likväl finnas uti Paris här och der några oskuldens tempel, der Floras barn kunna trifvas. Stundom träffar man derföre i boudoirerna en ros, hvars glänsande färg påminner om den första rodnaden på en ung flickas kind, eller en lilja, så skön, som om engelen, hvilken bebådade Maria, brutit den derborta i de himmelska lustgårdarna, eller en Nerium splendens, doftande som idealiserad rose; — och en mängd andra af dessa sköna och tysta väsenden, som ändå tala så mäktigt och ljuft till hjertat, detta halft förglömda språket om kärlek emellan menniskorna och naturen.
Blott de, som sjelfva försökt att uppdraga dessa ömtåliga varelser kunna endast veta huru mycken sorgfällighet, ja, ömhet, som erfordras, om de skola lyckas att uppblomstra i fullkomlig skönhet.
Utom de större etablissementer der vexter odlas af Europeiskt ryktbara örtagårdsmästare, finnas här och der, dock snart räknade blumister, hvilka i liten skala, men med så mycket större noggrannhet uppfostra blommor, några göra det för sitt nöjes skull, men några också för att derigenom bidraga till sitt underhåll.
Af detta sista slag var den stackars fader- och moderlösa Pascaline. Uti utbyggnaden framför hennes fönster funnos stundom så utsökta exemplar af vexter, att man förgäfves sökte deras likar hos de yppersta konstträdgårdsmästare.
En af de sista dagarna i Januari stannade plötsligen ett glänsande equipage utanför den anspråkslösa porten till huset der Pascaline bodde i en ”cul dè sac” långt bort i en förstad.
En prydlig äldre dame, och en ung retande flicka, i sin knoppningsstund, skyndade upp till Pascaline.
”Mademoiselle,” säger damen, ”i öfvermorgon är min dotters bröllopsdag. Hon vill så gerna ha hvita rosor i sitt svarta hår. Men det är så ondt om sådana i år. Flera trädgårdsmästare, hos hvilka vi efterfrågat sådana, hafva visat oss till er. Mademoiselle, har ni några hvita rosor?”
”Endast tvenne, madame!”
”Får jag se dem?”
Den unga flickan visade de båda damerna en märkvärdigt vacker rosenbuske, på hvars smäckra grenar nickade tvenne halföppna blomsterhufvuden, som framandades sin angenäma vällukt.
