EN KÄRLEKSHISTORIE.
TECKNING EFTER NATUREN.
I.
Midsommarnattsynen.
Schiller.
Midsommarnatten i Norden har en egen betydelse. Den är icke blott den kortaste, ljusaste och skönaste natten på hela året, den är tillika rik på mångahanda underbara och hemlighetsfulla företeelser. Hvem har icke hört omtalas att man den natten kan skåda in i framtiden och läsa sina öden såsom i en öppen bok? Hört hurusom Alferna dansa till soluppgången och klippa löfträden i ängen, hvarföre man stundom påföljande morgonen ser gröna qvistar strödda kring stammarna; samt hurusom man med midsommarnattsdaggen kan få bröd att gäsa? — På stugutaken sitta då män och qvinnor och höra vid midnattstid huru det stötes och fejas under dem såsom till bröllop — eller tilläfventyrs begrafning. Åkerrenarna hvimla af gossar och flickor som knyta svarta och röda trådar omkring rågstjelkarna för att se om sorgen eller glädjen skjuter fortast och frodas bäst, hvarefter de sedan godt kunna döma om framtiden skall bära dem törne eller rosor. När solen gått i skog slår den giftvuxna flickan ägghvita i ett glas fullt af rinnande vatten, för att, bland de sväfvande figurerna upptäcka brudpellar eller griftehvalf, ringar eller likkistor, friaren eller befriaren.
