utsvultna brockfåglar, som på resan norrut slagit sig ned på ett slags gräsmark utanför fyrvaktarstugan, där för öfrigt äfven ett par får sökte afslita några förtvinade grässtrån. Det enda som bragte någon egentlig omväxling i taflan var ett par ångpelare, som på några ställen uppstego i luften. Denna ånga kom från kokande, svafvelhaltiga källor, hvaraf det finns flere på halfön. Sedda på afstånd, likna de rykande kalkugnar.
Reykjanäs med Islands enda fyr.
(Af Th. Holmboe, efter en skiss af författaren )
Utanför Reykjanäs sticka flere klippor och skär upp öfver hafsytan. Den af dem som mest fäller i ögonen är den så kallade Mjölsäcken, hvilken antagligen fått sitt namn af likheten med en ofantlig, upp- och nedvänd säck, som lodrätt höjer sig öfver vattenytan. Dessa skär äro bland annat bekanta som häckningsplatser för en stor mängd af den nu utdöda geirfågeln (alca impennis).
Efter att ha arbetat oss fram mot vind och svår sjö, som flere gånger reducerade Thyras fart till inemot noll, kommo vi ändtligen om natten in till Islands hufvudstad Reykjavik. Uppehållet här skulle endast bli helt kort, men
