Hoppa till innehållet

Sida:På skidor genom Grönland 1890.djvu/161

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
136
FRÅN NORGE TILL ISLAND.

i Dyrafjord, gingo vi ut till hafs och satte kurs nordpå. Från Fylla sändes oss en sista helsning, i det musiken stämde upp den norska nationalsången: »Mens nordhafvet bruser». Länge hörde vi tonerna öfver vattnet.

Redan samma afton ankrade vi i Isafjords hamn under en dånande salut från Isafold och Jason, den senare sirad från topp till däck, som Balto målande uttrycker sig, »med lika många flaggor som röda hjortron på en myr». Då vi satte foten på Jasons däck, hälsades vi med ett kraftigt hurra! af hela besättningen, som utgjorde ej mindre än 63 man. Jason hade hittills fått en någorlunda god fångst och var det året en af de lyckligaste i hela själfångarflottan. Han hade fått 500 st. ungsjäl och omkring 1,100 st, gammal själ.