maj visar sig vid Grönlands västkust. När han så i juni och början af juli försvinner, är det för att åter uppsöka drifis. Då kommer nämligen den tid, då han ömsar hår, och medan detta pågår, beger han sig ej gärna ut i vattnet. Helst ligger han då på isflaken och solar och skubbar sig. Man kan då anträffa hela högar af hår efter honom. Under den tiden förtär han mycket litet och blir i juli mycket mager.
Gammal klapmytshane.
(Af E. Nielsen, efter en skiss af författaren.)
Huruvida den klapmyts, som förekommer på Grönlands östkust, till en del är densamma som eskimåerna fånga på västkusten, har jag ej kunnat få fullt utredt, men det ges vissa förhållanden, som göra det i någon mån sannolikt. Genom kolonibestyrer R. Möller har jag från en half-grönländare, assistent Lund, fått upplysningar om klapmytsfångsten i Västgrönland. Af dessa och andra upplysningar framgår, att klapmytsen visar sig om våren på södra delen af västkusten i maj eller i mindre antal till och med i slutet af april. Den synes då komma tågande norrifrån (möjligen
