Som vi sutto i rad på deras kistor, betraktande de för oss främmande omgifningarna, började man söka underhålla oss. Man förklarade oss bruket af hvarje föremål vi betraktade, dels med ord, som vi icke förstodo, dels med åtbörder, som vi lättare begrepo. På detta sätt fingo vi veta, att några trägrindar, som hängde under taket, tjänade till att torka kläder på, att i grytorna koktes själkött o. s. v. Därpå visade de oss några saker, som de tydligen voro mycket stolta öfver. Bland annat öppnade några gamla kvinnor en påse och togo upp därutur ett litet stycke holländsk rulltobak. En karl visade oss en knif med ett långt benskaft. Dessa båda saker voro tydligen det märkvärdigaste i hela tältet, ty de betraktades med stor vördnad. Därnäst började man söka göra oss begriplig släktskapen mellan tältets särskilda invånare. En man omfamnade en fetlagd kvinna, hvar efter båda logo ytterst belåtet och pekade på några yngre individer, hvilket klarligen skulle betyda, att de båda vore man och hustru och dessa andra deras barn. Mannen strök vidare hustrun nedåt ryggen och nöp henne i fettet, för att vi riktigt skulle lägga märke till, hur vacker hon var och hur mycket han höll af henne, något som hon också tycktes sätta värde på.
Märkligt nog, syntes ingen af männen i detta tält. ha mer än en hustru; eljes är det på Grönlands östkust någonting mycket vanligt, att hvar man, som är så pass god fångstman, att han har råd därtill, har två hustrur, men aldrig mer. Männen äro i allmänhet vänliga mot sina hustrur, och man kan till och med få se dem kyssas, hvilket sker på det sätt, att näsorna tryckas mot hvarandra. För öfrigt förekomma nog också äktenskapliga strider, och då kan det gå tämligen hårdhändt till. Osämjan slutar, enligt Holm, vanligen därmed, att hustrun får ett kok stryk eller ett knifhugg
