Sida:På skidor genom Grönland 1890.djvu/335

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
282
ETT ESKIMÅLÄGER.

tycktes vara mycket förtjust. Liksom många af de andra mödrarna, var hon mycket angelägen, att den lille skulle spärra upp sina två svarta ögon och betrakta min obetydliga person. Medan vi så godt vi kunde samspråkade, lyckades jag obemärkt taga flere ögonblicksfotografier.

»Så kom herrn i huset
ut ur tältet — —.»
(Efter fotografi.)

Så kom herrn i huset ut ur tältet, men tycktes ej bli det minsta öfverraskad af att se sin fru i en tete à tete med en främmande herre. Han hade tydligen sofvit, ty han kunde ännu knappt hålla ögonen öppna mot dagsljuset, hvarför han också satte en skärm eller, rättare sagdt, ett par stora snöbrillor af trä för ögonen. Det var en starkt byggd karl med ett trohjärtadt utseende. Han var mycket vänlig och visade mig många af sina saker. I synnerhet tycktes han vara stolt öfver sin kajakmössa och ville nödvändigt, att jag skulle sätta den på mig, medan han utan krus tog min och satte den på sitt hufvud. För båda delarna hade jag dock mycket liten lust; detta tjocka svarta hår föreföll mig misstänkt, och jag lagade så, att jag obemärkt fick torka af min mössa på insidan, innan jag satte henne på mig igen. Så visade han mig sin kvinnobåt m. m., och jag måste till slut tvärt afbryta för att komma ifrån honom och fortsätta min vandring.

Vi tittade in genom dörren till ett och annat tält. I ett af dem stodo två unga flickor, som i det samma togo