på en höjd öfver hafvet af 1900 fot, alltså, märkligt nog, lägre än dagen förut.
Proviantens starka minskning gjorde det nu nödvändigt att vända om; men för att få en utsikt öfver inlandsisen öster ut, gingo de dock följande förmiddag fram till en höjd längre fram, sedan de på stället där de legat öfver natten kvarlämnat all packning. Från toppen af denna höjd sågo de, att inlandsisen fortfarande höjde sig inåt, »utan afbrott af några fjällpartier, så att utsikten i norr, öster och söder endast begränsades af en isrand nästan lika jämn som hafvets». Vändpunkten låg på en höjd af 2,200 fot öfver hafvet och ungefär 83 längdminuter eller 56 km. öster om det innersta hörnet af Aulatsivikfjordens norra arm.» Det tillryggalagda afståndet var följaktligen i medeltal omkring 11 km. eller något öfver en svensk mil om dagen.
Natten mellan den 25 och 26 juli kommo de tillbaka till fjorden, efter att alltså sammanlagdt tillbragt 7 dagar på inlandsisen.
Af den is Nordenskiöld på denna resa färdades öfver finns en utförlig beskrifning illustrerad med teckningar, som under resan togos af Berggren. Den var i allmänhet antingen genomfårad af djupa och till en del breda sprickor, eller uppfyld af ojämnheter, som voro ända till »40 fot höga, och hade en sluttning af 25 till 30°». Ett hinder, som likaledes i ej ringa grad hindrade fortkomsten, voro de många forsande älfvar, som strömmade i djupa rännor ofvanpå isen och ofta ej kunde passeras, utan måste kringgås. De slutade vanligen i stora hål i isen, s. k. jökelbrunnar, i hvilka de som brusande forsar störtade sig för att försvinna i det blåsvarta djupet. På ett ställe fann man äfven en springbrunn, eller »en intermittent luftblandad vattenstråle», som sprang upp i luften. På isytan funnos äfven många små sjöar utan något
