Sida:På skidor genom Grönland 1890.djvu/442

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Sjuttonde kapitlet.

Vi lämna östkusten.


De första dagarna efter Sverdrups och min isvandring användes, som förut nämts, till iståndsättande af vår garderob och öfriga utrustning. Vi hade ett tungt, mildt väder med regn och gjorde oss därför ej brådt med att bryta upp; vi hoppades på klart väder med köld om nätterna.

Till föda under dessa dagar användes hufvudsakligen endast den sjöfågel vi skjutit under båtresan längs kusten, och som vi ej förr haft tid att äta. Den smakade alldeles förträffligt, och det var en komisk syn att se oss lägrade på berget rundt omkring grytan, en blecklåda, hvari det varit bröd, och med fingrarna hämta upp åt oss hvar sin fågel, som slets i stycken och förtärdes med tillhjälp af fingrar och tänder. Så moderna inrättningar som en gaffel hade vi naturligtvis icke. Jag kan också på grund af egen erfarenhet försäkra, att en sådan alldeles icke är nödvändig. De gafflar vi fingo af Vår herre äro särdeles goda, blott man icke förstör dem i allt för kokheta grytor; men det lär man sig snart genom öfning.

Den 14:e fingo vi bättre väder och beslöto nu röra på oss. Efter Sverdrups och min mening borde isen vara