Sida:På skidor genom Grönland 1890.djvu/537

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Korrekturläsningen av denna sida är påbörjad men inte fullständig. Se kommentarer i historiken och på diskussionssidan
486
NED MOT AMERALIKFJORDEN.

Följande morgon (den 23 september) gick Sverdrup ut på ny rekognoscering och återkom med jämförelsevis goda underrättelser. Isen var icke så dålig som han vid första ögonkastet förefallit. Det var till och med möjligt att komma fram utan att bära kälkarna, om vi vore tre om hvar.

Utsikt mot Kangersunekfjorden den 22 september.
(Teckning af författaren.)

Och så bröto vi upp och började den mödosammaste delen af vår isvandring. På många ställen måste kälkarna lyftas öfver de branta och höga isryggarna. Utför måste den olycklige som gick bakom hålla igen allt hvad han förmådde; men snafvade han, rände han och kälken i hälarna på dem som gingo förut, och kälke och människor störtade utför. På flere ställen voro vi emellertid så lyckliga att påträffa tillfrusna älfvar, som bildade ganska goda, om än något krokiga vägar mellan höga, branta isväggar. På ett ställe passerade