ligt välgörande. Grönsaker voro en hälsosam rätt, och sådana hade vi ej fått på länge. Vi åto följaktligen först stående, sedan sittande, men så blef äfven det för besvärligt, och vi lade oss ned. Men nu kunde vi hålla på och äta otroligt länge.
.jpg)
(Af Th. Holmboe, efter fotografi.)
Då vi gingo i land, var det alldeles stilla, men medan vi åto blåste det upp en styf nordan, som svepte inåt fjorden. Det var ej att tala om att ro emot den; vi måste ligga stilla där vi voro och fortsatte med kråkbärsätandet. Till slut blefvo vi så lata, att vi ej iddes plocka dem med händerna längre; vi vältade oss nu på magen upp i kråkristufvan och plockade dem med munnen, och så somnade vi där vi lågo och sofvo till kvällen. Men då vi slogo upp ögonen igen, hängde kråkbären där, stora, saftiga och blåsvarta, alldeles midt för mun-
