Sida:På skidor genom Grönland 1890.djvu/572

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Korrekturläsningen av denna sida är påbörjad men inte fullständig. Se kommentarer i historiken och på diskussionssidan
517
KRÅKBÄRSKALAS.

ligt välgörande. Grönsaker voro en hälsosam rätt, och sådana hade vi ej fått på länge. Vi åto följaktligen först stående, sedan sittande, men så blef äfven det för besvärligt, och vi lade oss ned. Men nu kunde vi hålla på och äta otroligt länge.

Mot Godthaab.
(Af Th. Holmboe, efter fotografi.)

Då vi gingo i land, var det alldeles stilla, men medan vi åto blåste det upp en styf nordan, som svepte inåt fjorden. Det var ej att tala om att ro emot den; vi måste ligga stilla där vi voro och fortsatte med kråkbärsätandet. Till slut blefvo vi så lata, att vi ej iddes plocka dem med händerna längre; vi vältade oss nu på magen upp i kråkristufvan och plockade dem med munnen, och så somnade vi där vi lågo och sofvo till kvällen. Men då vi slogo upp ögonen igen, hängde kråkbären där, stora, saftiga och blåsvarta, alldeles midt för mun-