Sida:På skidor genom Grönland 1890.djvu/71

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
53
SKJUTGEVÄR.

Utom den här ofvan nämnda provianten hade vi med oss smör, torkad hälleflundra, hvilken var mycket fet och som vi därför satte högt värde på, litet schweizerost, litet mesost, två lådor hafrekäx, litet hjortronsylt, torkad kumminkål, litet köttpepton, ett antal dosor kondenserad mjölk m. m.

Dessutom fingo vi som present af Stavangers konservfabrik en mängd af dess varor, som kom oss väl till pass och smakade oss förträffligt under vårt lif i drifisen och i båtarna utanför Grönlands östkust. Dessa extra läckerheter hade vi till en del att tacka för, att provianten, hvilken var beräknad för 2 månader, räckte 2½ månad, eller ifrån den stund, då vi lämnade Jason, till den, då Sverdrup och jag uppnådde Godthaab. Ja, vi hade till och med mycken proviant, i synnerhet torkadt kött, kvar, och därmed höllo flere bland oss till godo en lång tid äfven sedan vi kommit till Godthaab. Ännu under julen åts torkadt kött som gått öfver inlandsisen.

Såsom på sätt och vis tillhörande provianteringen, böra också nämnas våra två dubbelbössor med ammunition. Båda hade en kulpipa af 9 mm. dimension och en hagelpipa, kaliber 20. Dessa små kalibrar hafva den fördelen, att den nödiga ammunitionens vikt betydligt minskas, och jag fann dem fullt tillräckliga för jakten såväl på själ som sjöfågel. De göra ock fullgod tjänst på isbjörn, förutsatt att de äro i en säker skytts händer. Det viktigaste är här som alltid hvad som finns bakom kolfven.

Ändamålet med dessa gevär var tvåfaldigt. Först och främst skulle vi med dem skaffa oss proviant på östkusten, i synnerhet för den händelse en öfvervintring blefve nödvändig; och för detta ändamål ämnade jag äfven på östkusten nedlägga en depot ammunition jämte det ena geväret. För det andra ville jag med dem skaffa oss färsk proviant,