— 257 —
Och när kvällsvarden var äten, samlades husets folk i den stora matsalen, där stolar sattes fram, och Amélie gick och delade ut salmböckerna. Prostinnan bar fram de gamla böckerna till sin man, och i gungstolen satt han, hostade och läste för folket ur bibeln. Sedan bad han guds beskydd öfver hela landet och särskildt öfver Sollösa prestgård. De stillsamma pigorna och drängarna höllo händerna för sina ansigten, medan prosten läste Fader vår och välsignelsen.
En timma senare sof hela huset. Men det var knappast tystare än förut. Endast gårdvaren och hans hona sofvo med ena ögat öppet i hundkojorna på ömse sidor om trappan.
Adjunkten Hallin och hans son hade fått sig anvisade ett gästrum en trappa upp. Där funnos två högt uppbäddade sängar med mjuka bolstrar och duntäcken.
Ett minne vaknade hos Ernst. Han tänkte på studieåren i Upsala, de lugna, goda åren hos fröken Lund. Och när han somnade in, hade han förnimmelsen af en lätt lukt af lavendel.
❦❦❦
