— 43 —
det var äppelgröt, varm, söt och frisk äppelgröt med kall mjölk, och det var hela familjens förtjusningsmat. Allesammans togo stora portioner, och när Gustaf tog sin, skulle han ovilkorligen ha fått en ny förebråelse af adjunkten, om inte pappa själf lagt en liknande andel på sin talrik. Under en lång stund hördes inga andra ljud än mumsande munnar, skramlande skedar och skvalpande mjölk.
Bordsbönen efter maten lästes på ett vida gladare sätt, och när Gustaf kom och tackade pappa för mat, klappade adjunkten honom förlåtande på axeln, utan att han behöfde säga ett ord. I förmaket drucko de kaffe, och där pratade adjunkten om sina skolhistorier, som varit inhiberade under middagen.
Men en timme senare hade adjunkten gått upp till sig. Där låg han en stund på soffan och hvilade med tidningen på magen. Sedan satt han vid skrifbordet, pennan ritade röda bockar och streck i felaktiga latinska stilar, medan hans gamla Cavallin rådfrågades omväxlande med Georges. Inne i sitt rum satt Selma och ägnade samma omsorg åt några franska stilböcker. Gustaf hade sitt rum på vinden en trappa upp midt emot adjunktens. Det var ett litet rum, inte stort större än en skrubb. Där satt han i sin gungstol och bolmade ur en stor träpipa, medan han ägnade en något delad uppmärksamhet åt en repetitionskurs i de grekiska verberna på μι.
