4.
Dagen därpå gick adjunkten tio minuter
tidigare än vanligt till skolan.
Han räknade på, att han skulle träffa
sin vän Bruhn, innan ännu altför
många hade kommit. Utaf honom
skulle han bestämdt kunna få låna de femtio
kronorna. Ty Bruhn var lektor och ungkarl,
lefde ofantligt indraget och hade alltid pängar
stående, hvilka han hvarje vinter sparade ihop
för att kunna resa om somrarna.
Men när adjunkten kom in i lärarnes samlingsrum, var det tomt, och ingen Bruhn syntes till.
Det var kyligt i det stora rummet, där gaslågornas kalla ljus bröt sig mot det fladdrande skenet från kakelugnen. Det stora bordet med länstolarna omkring sträckte sig utmed rummets hela längd och gaf det utseendet af en domsal, medan kartorna, som hängde på väggarna,
