svar, att allt, vad man visste om henne, var det att hon tycktes lida mycket, samt att hon hette Pauline.
Jag hade helt och hållet glömt detta möte, då jag, vid en utfart till de varma baden i Pfeffers, i det långa underjordiska galleriet mötte Alfred de Nerval, som ledde samma kvinna, vilken jag förut sett vid Fruelen, och som där på förutnämnda sätt visat sin önskan att förbliva okänd. Även denna gång tycktes hon vilja bibehålla samma inkognito; ty hennes första rörelse var att återvända. Olyckligtvis kunde man ej taga av varken till höger eller vänster från den väg vi gingo; det var en spång av tvenne hala och fuktiga plankor, vilka, i stället för att gå tvärs över bråddjupet, där Tamina brusade över sin svarta marmorbädd, lågo längsefter en av väggarne i grottan, nära fyratio fot högt över floden, stödda av stockar, som voro ställda emot klippan. Min väns hemlighetsfulla följeslagarinna, som insåg att all flykt var omöjlig, fällde ner slöjan och fortfor att gå fram emot mig. Jag har omnämnt det besynnerliga intryck, som väcktes hos mig vid åsynen av denna kvinna, vit och luftig, lik en vålnad, gående på brädden av avgrunden, utan att synas mera bekymra sig därom, än om hon redan tillhört en annan värld. Då hon närmade sig, ställde jag mig tätt invid bergväggen, för att intaga så litet rum som möjligt. Alfred ville låta henne gå ensam; men hon vägrade att lämna hans arm, så att vi alla tre ett ögonblick befunno oss på en bredd av på sin höjd en aln; men detta ögonblick var hastigt som blixten. Denna sällsamma kvinna, lik en av dessa féer, vilka, lutade över flodernas brädd, låta sitt skärp fladdra i skummet av vattenfallen, böjde sig över branten och kom förbi mig liksom genom ett underverk, likväl icke så hastigt, att jag ej hann skåda hennes ansikte, som var skönt och lugnt, ehuru blekt och tärt av sjukdom. Då tycktes det mig som det icke var första gången jag såg detta ansikte; i min själ vaknade ett oredigt minne av en annan tid, en erinring om salonger, baler och fester. Det syntes mig liksom jag sett denna nu så sorgsna och avfallna kvinna for-
