Hoppa till innehållet

Sida:Pauline 1910.djvu/70

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

66

första toner. — Paul hade, såsom en erkänsam vän, fört samtalet på ett ämne fördelaktigt för greven; han talade om hans resor. Greven tvekade en stund att överlämna sig åt denna egenkärlekens förförelse; man skulle sagt, att han fruktade att bemäktiga sig samtalet och sätta sitt eget jag i stället för de allmänna ämnen, som avhandlas de första gångerna man ser varandra; men erinringen om de trakter han besökt livades snart i hans minne, Dessa vilda nejders romantiska liv började en kamp mot de bildade ländernas enformiga sedvanor och liksom besegrade dem. Greven var snart helt och hållet inne uti Indiens yppiga växtlighet och Maldivernas undersköna utsikter. Han omtalade sina tåg i Bengaliska viken, sina strider mot majajiska sjörövare, och hänfördes till en lysande målning av detta växlingsrika liv, där varje timma medför en ny rörelse för själen. Han skildrade vidlyftigt hela detta ursprungliga samhällstillstånd, då människan i sin frihet och sin styrka, utgörande vad hon själv vill vara, slav eller konung, icke har andra band än sin egen vilja, inga gränser utom synkretsen, och huru, då landet blir för trångt, hon spänner upp sina segel, såsom örnen sina vingar, och går att på oceanen söka enslighet och omätlig rymd. Därefter återkom han hastigt mitt ibland vår utslitna samhällsordning, där allt är njuggt tilltaget, dygder såväl som laster; där allt är konstlat, ansikte så väl som själ; där vi, slavar, fängslade av lagarna, fångar insnärjda av bruket, för varje timme på dagen hava våra små skyldigheter att uppfylla, för varje stund på morgonen form på kläder eller färg på handskar att välja, och detta vid straff att synas löjlig, d. v. s. dödsstraff, ty i Frankrike fläckar det löjliga ett namn mera grymt än orenlighet och blod.

Jag kan ej säga, vilken bitter, ironisk och bitande vältalighet låg i detta grevens utfall mot våra samhällsband. Det var verkligen, med undantag av händelserna, en av dessa poetiska skapelser Manfred eller Carl Moor; det var en av dessa stormiga själar, som förstörande gå fram genom samfundslivets små alldagliga