70
upp ögonen och blev oss varse. Någonting likt ett småleende gick över hans läppar.
»Mina herrar», sade han åt sina tre medspelare, »vill ni tillåta mig att gå; jag åtager mig att skaffa er fjärde man.»
»Jo visst», sade Paul; du har vunnit av oss fyratusen francs och skickar oss någon i stället, som tager sig ganska när, om han håller tio louisdorer. Nej tack!»
Greven, som rest sig upp till hälften, satte sig åter; men vid första givningen, då spelet började, höll greven hela sin vinst; den blev besvarad. Grevens motspelare lade upp sina kort; greven kastade från sig sina, utan att visa dem, och sade: »Jag har förlorat!» sköt guldet och banknoterna, som han hade framför sig, till den vinnande, steg upp och sade till Paul:
»Får jag nu gå?»
»Nej, icke ännu, bäste vän», svarade Paul, som upptagit grevens kort och besett hans spel; »ty du har fem ruter, och den herrn har endast fyra spader.»
»Mina damer», sade greven, vänd till oss, »jag vet att fröken Eugenie skall i afton göra en insamling åt de fattiga; vill ni tillåta mig att vara den förste, som erbjuder min andel?» Med dessa ord tog han en sykorg, som stod nära spelbordet, lade däruti de åttatusen francs, han hade framför sig och lämnade korgen åt grevinnan.
»Men», svarade grevinnan M—, »jag vet icke, om jag bör emottaga den; summan är verkligen betydlig.»
»Också», återtog greve Horace småleende, »är det icke endast i mitt namn jag erbjuder den; dessa herrar hava rikligen bidragit därtill; det är således snarare dem än mig, som fröken M— har att tacka å sina skyddslingars vägnar.» Med dessa ord gick han ut i danssalen och lämnade den av guld och sedlar fyllda korgen i grevinnans hand.
»Se där en av hans egenheter», sade grevinnan M— till mig. »Han har sett något fruntimmer, med vilket han gärna vill dansa, och se här det pris, varför han
