Alexandre Dumas d. ä.
föddes i Villiers-Cotterets den 24 Juli 1803. Då hans föräldrar voro fattiga, erhöll han endast en tarvlig skolundervisning och tjänstgjorde sedan någon tid på ett advokatkontor. Sedan blev han anställd vid hertigens av Orleans’ sekretariat och sysslade under denna tid med studier, mest av Frankrikes historia, den källa, ur vilken han senare skulle hämta sin bästa inspiration. Han började sin litterära bana som dramatisk författare och det var först vid mognare ålder, som hans berättaretalang tog sig uttryck i de världsberömda romaner, som gjort hans namn odödligt. Dessa utmärka sig mindre genom sitt idéinnehåll och sin karaktärsteckning, än genom sina livliga, spännande skildringar, som ovillkorligen rycka läsaren med sig. Ämnena äro oftast historiska, och det vilar något rent dramatiskt över det sätt, på vilket han framställer händelserna för ens blickar. Han deltog mycket i såväl Frankrikes som Italiens politiska liv, utan att dock i någondera spela en mera framstående roll. Mot slutet av sin levnad förföljdes Dumas av motgångar och flera litterära företag, som han satte i gång, misslyckades. Både inom och utom Frankrike har hans rykte och lysande berättaretalang vunnit åt honom en stor och välförtjänt popularitet.