Upsyyn/ wil thet undertijden wara dissimulerat, både therföre/ at Misstanckar gälla myckit hoos myndige Herrar/ och serdeles om ther finnes Species till Tyrannij. Ställer man sig modig/ så håller han thet före at skee emoot sig aff Högferd/ gifwer han honom nån hård och hwass upsyn/ så tänker han/ at han /acthar honom Ondt. Therföre måste man uthi theras Åsyn ställa sig Gladlått och ödmiuk. Icke får man heller uppå een Tijd/ låta höra alt sitt Weet och Förstånd; förty then som något godt doger till Hoffwa/ then drifwer man sedan för Åssna/ och ther effter fölger som offtast Ogunst och Otack in fine laborum. Och blifwer för thenskuld Förtjensten med mångahanda Sententier aff-conterfeyat; Hwarföre ock man thess snrare kan blifwa ledze ther wid.
Aulica vita splendida miseria; Quidam quæsitus; quomodo tam diu inaula vixisset, respondit: Injurias accipiendo, & insuper gratias agendo[1]
Zu hofe gibt man viel Hände/ und weinigt Hertzen. Lange zu Hofe/ lange zur Hellen.
Exeat aula qui vult esse pius Aula & Infernum candem habent requiem.[2]
