Hoppa till innehållet

Sida:Pennskaftet 1926.djvu/176

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

178

till dess han kom tillbaka från badet, hur lustigt att servera frukost på förstugukvisten av villa Borgis och sedan alldeles som en gift fru se familjeförsörjaren ge sig av in till arbetet, medan man själv i sakta mak skötte morgonsysslorna och hämtade vatten ur brunnen.

— Så här skall det bli sedan, alltid, tänkte hon förnöjd, men ibland måste jag till tidningen och få ett reportage, annars dör jag.

När allt var så fint, att en professionell husmor kunnat känna sig nöjd, drev hon inåt landet, hamnade snart i en ängsbacke, där solen stekte gott på henne och på alla markens blomster, medan hon låg med kölen i vädret, icke, som Dick skulle ha sagt, för att avlyssna verkningarna av kvinnans rösträtt i Antipoderna, men för att drömma och fantisera om de tusen ting, som alla unga flickor i alla tider älskat att fördjupa sig i.

Klockan tolv var hon hemma igen och fyllde alla krukor med blommor, medan hon väntade på Dicks signal.

Där kom den: — Hallå, allt väl och du?

Men Pennskaftet hann icke svara förrän hon kände ett smärtsamt stick i nacken, hon skrek häftigt till och tog med handen, fick ännu ett sting av en uppretad geting och släppte i förskräckelsen luren. Dick, som stod i en telefon på Vasagatan, blev alldeles kall av rädsla, ett skrik av förskräckelse och så ingenting, alldeles tyst! Han väntade icke länge vid luren, en blick på