Sida:Pennskaftet 1926.djvu/235

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

237

flera energicentra, från vilka en brännande eld av intresse göt sig ut över torget i den isigt kalla och fuktiga höstnatten.

Ett av de allra starkast laddade energicentra utgjordes av en liten grupp av kvinnor, som livligt och eftersom nyheterna kommo in alltmera hoppfullt kommenterade situationen.

Pennskaftet hade uppe från sin tidnings fönster sett och känt igen sina vänner, och nu klöv hon massan som en liten tunn kniv för att nå dem.

— Vi har just segrat i femte kretsen, sade hon andfådd med hela ansiktet lysande av sinnesrörelse. Det kommer upp i fönstret om ett ögonblick.

Det kunde inte hjälpas, man måste skaka hand med varandra.

— Ser ni, vad var det jag sade, nu kommer siffrorna upp, och där de besegrades!

— De har dåliga siffror.

— De »tänkte för högt om kvinnan», och deras fall blev stort, sade Anna Gylling bistert.

— En seger till, hör de hurrar! Ester Henning tog upp sin näsduk, som hon svängde entusiastiskt. I nästa ögonblick hade kamraterna följt hennes exempel, och snart fladdrade näsdukar som en flock fjärilar över den svarta människomassan, medan pojkar, som voro ute olovandes i natten, skränade utan att veta varför, och en och annan hyssning och vissling vid ett misshagligt namn endast ökade det brokiga och upphetsade i stämningen.