Sida:Pennskaftet 1926.djvu/281

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

283

Genom den halvöppna dörren hörde hon Kristin och Pennskaftet utbyta åsikter, under det håret omsorgsfullt borstades för natten. De två hade haft mycket att rådgöra om, alltsedan den underbara dag på nyåret, då Dick kom med sin lugnaste uppsyn men nästan mållös av glädje och omtalade, att han blivit tagen som kompanjon i en arkitektfirma på så goda villkor, att mindre hade dugt att sätta bo med.

— Jag har tänkt, sade Pennskaftet, som ville vara riktigt älskvärd och med stor självövervinnelse började ett samtal om annat än sin egen glädje, jag har tänkt ut ett sådant bra sätt, på vilket Kristin lättvindigt kan åka in i Historien tillsammans med sin fröken, vore inte det bra?

— Jo, sade Kristin, om det är någonstans som min fröken måste, så vill jag allt gärna krångla mig med, för det vet fröken, att min fröken så väl behöver någon som ser till sig.

— Just det ja, sade Pennskaftet och såg ner, för att hennes leende icke skulle synas i spegeln. Men jag skall säga, det är inte en så lätt sak, att komma in i Historien. Jag vet bara ett sätt för Kristin, och det är, att bilda jungfrurnas rösträttsklubb. Känner Kristin de andra rösträttsjungfrurna?

— Joo då, sade Kristin, föga imponerad av tanken, och di är nog trevliga och bra, men vi har så litet att tala om, för ingen av oss kan skälla på våra herrskap. Augusta till Hornemans säger, att