Hoppa till innehållet

Sida:Pennskaftet 1926.djvu/53

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

55

sortera in honom bland de unga män, som av ren barnslig förhävelse tydde den enklaste vänlighet, som en seger för deras manliga tjuskraft. Hans ohöljt förhoppningsfulla sätt att bemöta henne, som skulle varit oförskämt hos vem annan som helst utom hos denne hederlige och trohjärtade pojke, hade roat henne en vecka eller två, men nu fann hon tiden vara inne att lära honom bättre seder, och när han genast föreslog, att de skulle äta middag ute tillsammans, under den motiveringen, att »skall man synda, bör man göra det med besked», gav hon sitt samtycke efter en kort tvekan.

— Så lustig ni är, sade hon, kallar ni det för synd? Och blir det roligare för er på det viset? Gärna för mig för resten, förutsatt att jag får välja lokalen och maten.

— Allt intill hälften av min kassa, sade han strålande. Pennskaftet var sött, och att det samtidigt var trevligt att vara tillsammans med, stämde precis med hans erfarenhet om omoraliska familjeflickor. Man kan ha en del roligt med dem för jämförelsevis ringa kostnad av reella värden, de äro ofta gladlynta och godmodiga, och där är aldrig den risk för bråk och tråkiga efterräkningar, som när man ger sig i lag med de snälla och fina flickorna, det visste han gott. Han hade kysst bägge kategorierna i dunkla pensionattamburer.

De bänkade sig vid ett fönsterbord på Rosenbad, och i enlighet med den enkla kvinnokunskap