Sida:Pennskaftet 1926.djvu/84

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

86

riksdagen som Jane Hornemans förtjänst, så var det som om man numera omedvetet förebrådde henne hans märkbara avsvalnande.

— Ja, varför skall de framstående männen vara så omöjliga? frågade hon för att få en bredare bas för samtalet.

— Det skall jag säga dig, svarade Anna Gylling, som, när hon var mycket trött, icke alltid gjorde sig besvär med att vara hänsynsfull. Det är för att de gifter sig med gäss och inte med oss!


Cecilia och Jane Horneman gingo hemåt tillsammans.

— Tror ni, att ni kan trivas med oss? frågade Jane. Ja, jag säger det inte för att få en artighet tillbaka.

— Jag har undrat hela eftermiddagen över att kvinnor kan vara så olika, sade Cecilia i stället för att svara. Efter allt vad jag kan se, för ni ju ett helt annat liv, med andra mödor och förhoppningar och missräkningar och ärelystnad än de kvinnor jag känner, och än jag själv, som ger varken det ena eller det andra. En sån som jag måste nog alltid känna sig utanför.

— Kanske i början, men inte alltid, svarade Jane. Vi är nog i mycket just som kvinnorna är mest, men att ni inte märker det, beror därpå, att vi håller vårt privata liv helt och hållet utanför vår samvaro. Vi hinner faktiskt aldrig med att tala varken om vårt eget eller andras. Det kan väl