98
tänker gifta sig med henne. Hon älskar emellertid sin tillbedjare, gubbens systerson Leander (Louis Deland) och deras böjelse understödes af hennes gladlynta förtrogna Colombine (fru Müller) och Leanders betjänt Pierrot (Du Puy, sedan Deland). Gubben fattar misstankar om uppriktigheten af den skönas låtsade ömhet, och för att vinna klarhet i denna sak föreger han en angelägen resa, men återvänder genast, skär ut ansiktet ur ett staffliporträtt af honom själf och sticker i stället dit sitt eget. Han blir nu vittne till det förtroliga umgänget mellan de bägge älskande och får höra allt det föraktliga de om honom yttra. I sin ytterliga harm ger han nu sitt bifall till deras förening, och därmed slutar pjäsen.
I Pierrots roll uppträdde konsertmästaren Edouard Du Puy och vann genast från början publikens bevågenhet, hvilken han i april ej litet ökade, då han utförde titelrollen i enaktssångspelet: "Den unge arrestanten" med musik af Paisiellos älsklingselev Domenico Della Maria. Besynnerligt nog nämner Dahlgren i sina Anteckningar ej ett ord om Du Puys utförande af Pierrots roll. Hans namn står emellertid i den tryckta pjäsens personalförteckning, och debuten bestyrkes af ett hittills otryckt bref från Gjörwell till auditör Hummel i Göteborg, dateradt den 28 januari 1799. Han skrifver bl. a.: "Man slogs om Billeter och trängdes om Rumen ty et hos oss verkligen theatraliskt Phenomen inföll samma dag. Mr Dupuy är en homme à plusieurs talens. Född Genevare har han såsom Gosse upvaktat Voltaire på Fernay, tidigt utvecklat et rikt och
