Sida:Personne Svenska teatern 2.djvu/137

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
129


Den talangfullaste af Kotzebues svenska efterföljare var otvifvelaktigt skalden Karl Johan Lindegren, hvars första, mycket omtyckta pjäser redan 1795, såsom vi ofvan sett, upptogos på Dramatiska teatern. I början af 1800-talet gåfvos ytterligare icke mindre än fyra nya stycken af honom. "General Eldhjelm", komedi i tre akter, har visserligen en högst obetydlig handling, men däremot ytterst tacksamma roller och kvarstod på Kungliga teaterns repertoar ända till 1836. Den gamle generalen, först spelad af de Broen, sedan af Hjortsberg, bor i Stockholm med sin hustru (Maria Franck). I deras hus vistas hans systerdotter Lovisa (Karolina Deland), hvilken både den råe, svärjande fyllbulten, landtrådet Vinfelt (Anders Lundberg) och den franskpladdrande fjäsken, kammarjunkaren von Klang (Louis Deland och sedermera Per Sevelin), önska erhålla till hustru. Hon älskar emellertid Fredrik, generalens naturlige, sedermera adopterade son (Åbergsson), och de unga få slutligen hvarandra. Det är alltsammans. De särdeles väl karaktäriserade figurerna underhålla dock publikens intresse, både den godmodige, råbarkade generalen och den bornerade Vinfelt samt framför alla generalskans släkting, den gamla härsklystna, grälsjuka tant Vivica, ypperligt framställd af fru Morman, till hvars egentliga genre sådana roller hörde. Ebba Jeannette Morman ingick 1788 såsom nittonårig flicka ett kortvarigt, olyckligt äktenskap med en notarie Brolin och tog efter skilsmässan på grund af sina sceniska anlag engagemang vid Dramatiska teatern hösten 1791. I likhet med Björn, Schylander och andra af den Kungliga teaterns

Svenska teatern, II.9