132
pistolskott, röfvare, hemliga gångar, mord, syner och uppenbarelser. I Stockholm gafs det senast 1832, men fortlefde med mycket bifall i landsorten ännu på 1840-talet. Lindegren ökade den popularitet han vann såsom dramatiker genom en mängd visor, dels dryckessånger, dels sentimentala känsloutgjutelser, hvilka slogo så an på den stora massan, att han en tid betraktades såsom en af Sveriges yppersta diktare. Men till följd af sitt oordentliga lefverne förföll han mycket snart både till sin inre och sin yttre människa. 1801 måste han afskedas från sin 1796 efter Kexél erhållna anställning såsom sekreterare vid Kungliga teatern, och sina sista lefnadsår tillbragte han för det mesta på gäldstugan, där han också afled 1815.
⁎
Under de återstående åren af Gustaf IV Adolfs regering uppfördes på Kungliga teatern endast tre nya svenska original, af hvilka ett genast gjorde fiasko: "Äfventyraren" af Bluhm. Lika liten framgång rönte Adlerbeths tragedi "Chelonid", som kunde ges endast tre gånger, troligen beroende på versens sträfhet och handlingens beskaffenhet. Kleon, Spartas konung och Kelonids man (Widerberg), har drifvit i landsflykt sin svärfader, konung Leonidas (Ahlgren). Denne återkommer emellertid, kallad af Seston (Åbergsson), Kleons forne medtäflare om Kelonid (Maria Franck). Kleon drar ut i striden, men besegras genom Sestons förräderi och dömes till