storätare eller ägde samtidigt dessa olika egenskaper. Dialogen i dessa litteraturalster var i öfverensstämmelse med innehållet. I de tragiska scenerna hördes det mest svulstiga patos, späckadt af moraliska lefnadsregler med ett aldrig sinande förråd af de vackraste adjektiv, i de komiska förekom hvardagligheten och plattheten oftare än kvickheten.
Under fyrtio år behärskade dessa melodramer bulevardteatrarna och utgjorde publikens förtjusning. En bland de förnämsta författarna inom denna genre var Merciers efterföljare Guilbert de Pixérécourt, bland hvars arbeten många blefvo ryktbara och gällde såsom typer inom sin art. Åtskilliga af dem letade sig väg till oss och blefvo äfven här särdeles omtyckta, såsom ”Coelina” som gafs fyrtio