akademiska kapellet under hans anförande visste, att Hans Järtas svartmålning af musiken vid prins Gustafs födelse, då han försvarade de anklagade i den beryktade musikprocessen, var efter naturen. Erik Gustaf Geijer skrifver i ett bref till sina föräldrar 1805 om en konsert, som han föröfrigt högeligen berömmer: ”Men Leijel et Comp. var också med, och de skulle kunna skämma bort en konsert för själfva änglarna i paradiset.” Hæffners ovanskliga heder är att ha skapat den svenska studentsången och körer, som ännu räknas bland dess dyrbaraste skatter. Jag behöfver endast erinra om ”Under Sveas baner”, ”Vikingasäten” och ”Låt dina portar upp”, och han har dessutom den förtjänsten att ha gifvit rätta klaven till våra gamla folkvisors uppteckning. Lika missaktad som gubben var i Stockholm, lika allmänt aktad och afhållen var han i Uppsala. Hans fel voro sådana som ungdomen lätt förlåter, hans egenskaper sådana som den lätt älskar. Han lefde med en stor familj i en glad fattigdom, säger Geijer, och var i alla lifvets förhållanden en god man. 1833 ristades på en åt honom upprest minnesvård å Uppsala kyrkogård: ”I svenska toner lefver främlingens minne.” Förutom iscensättandet af Hæffners opera sysselsatte man sig på sångscenen med att fortfarande göra åtskilliga repriser på de från den inköpta Stenborgska teatern kända succèspjäserna. Sålunda gafs bland annat den uppsluppna operacomiquen ”Nunnorna eller Besökelseklostret” ett sjuttiotal gånger. Likaså Envallssons ”Colin och Babet” och ”Mor Bobis bröllop” med Schylander i sin gamla glansroll, mor Bobi. Åt samme författares ”Kronfogdarne”
