födelsedag öfvervar man på Kungliga teatern första uppförandet af Sacchinis härliga opera ”Oedip i Athen”, hvarom jag förut talat. Det inom alla samhällsklasser jäsande missnöjet hade till följd, att de sedvanliga handklappningarna alldeles uteblefvo, då konungen inträdde i sin griljerade loge, hvilket väckte ett enormt uppseende. Hans kort därefter infallande namnsdag firade hofvet genom att spela ”Siri Brahe”. Friherre Flemming, som utförde Erik Bielkes roll, uppläste sedan af Oxenstierna skrifna verser till konungens ära. Kronprinsens födelsedag den 9 november uppförde hofvet återigen ”Siri Brahe” samt ”Les rivaux d'eux-mêmes”. Före pjäserna deklamerade grefvinnan Stierneld från scenen klädd i vanlig hofdräkt verser till drottningen af major Karl Brelin, andre direktör vid Dramatiska teatern. Under återstoden af månaden öfverraskade pagekåren de kungliga genom ett par spektakler. Den ena gången gåfvo de Desforges’ förträffliga treaktskomedi ”Den döfve” och ”Kapten Puff”, den andra tvenne af Molières komedier och ”Kapten Puff”, hvilka stycken de lära ha spelat ”ganska väl”, efter hvad Hauswolff förtäljer oss. Den 19 november gaf societeten ännu en föreställning, då tre små franska pjäser uppfördes: ”L’avantageux”, författad af Gustaf Lagerbjelke, ”Les rivaux d’eux-mêmes” och ”Les projets de mariage” af Duval, hvilken året därpå gafs på Arsenalsteatern ett fyrtiotal gånger under namn af ”Giftermålsvurmen”. Den 29 november togo nöjena på Drottningholm slut, ty då afreste konungen till allmän förundran och nästan bestörtning på inbjudan af kejsar Paul till Ryssland,
