204
vara sällskapets beskyddare och åse dess spektakler, hvarför man i teatersalen inrättade åt honom en griljerad loge. Högtidsdagen, som annars firades den 25 oktober, uppsköts detta år ända till den 22 december, men kungen var sjuk och vågade sig icke dit. Han tillät emellertid, att man bar till honom sällskapets matrikel, och inskref däri sitt namn. Drottning Hedvig och prinsessan Sofia Albertina öfvervoro en del af festen, som tog sin början klockan sex på aftonen. Vid ankomsten mottogos de af styrelsen och hälsades i ett tal af friherre Flemming. Johan Gabriel Oxenstierna hade strängat sin lyra till ära för de kungliga personerna, och hans verser utdelades i tryckta exemplar till festdeltagarna.
Den gamle kungen ägnade han detta kväde:
”Prins! uti din barndom Astrilds like,
Glädjens furste i din ungdoms vår,
segrare och värn af Vasars rike,
när du fortgick i din mandoms år;
för ditt land, två gånger fallet nära,
skyddare, förrän du var dess kung,
ändtligt höjd i ålderdomens ära
på den tron du stödde ren som ung.
Kärleken har då med dig omsider
alla dina skiften genomgått,
och för hvar af dina lefnadstider
för sitt offer ombytt ämne blott.
Fordom i Behagens häfder skrifven,
nu i Ärans, som din ålder lönt,
hvila myrten, lagern och oliven
samfäldt på den bild de ömsom krönt.”
Hans artiga hyllning till drottningen hade
följande lydelse:
