206
Sedan sällskapets orkester under anförande af konsertmästaren Kr. Fr. Müller utfört en uvertyr, tog spektaklet sin början. Det var inöfvadt af sällskapets teaterdirektör, kaptenlöjtnanten grefve Axel Otto Mörner. Man uppförde först på franska Picards komedi ”Les ricochets”, där frutimmersrollerna utfördes af sekreteraren i kgl. statskontoret Wennermarks bägge döttrar, och de manliga rollerna af grefvarna Mörner och Löwenhjelm, friherre Ludvig Manderström och löjtnant Axel Ehrengranath. Stycket lär ha spelats utmärkt väl efter en af de närvarandes ännu bevarade omdöme. Sedan följde en kvartett för klarinett och tre fagotter utförd af Bernhard Crusell och bröderna Preumayr. Till sist gafs i svensk öfversättning ett lustspel af Patrat ”Den förnuftige token”, spelad af samma personer, som utförde förpjäsen jämte medicine doktor Hampus Björkman. Klockan var nu tio, och de kungliga åkte hem. De öfriga superade, och festen afslöts med bal.
Dessa sällskapsordnar bidrogo icke litet till, att de förut åtskilda samhällsklasserna mer och mer började sammansmälta, och att afståndet mellan förmän och underlydande förminskades. Tonen blef friare, men äfven sederna. Lättsinnet florerade. Man skulle vara, som det hette, ”en toujours karl”, med om allting. Såsom ett bevis på, hvad man den tiden kunde tillåta sig, vill jag anföra, att, då den kände sällskapsaktören Lindgren i ”Nytta och nöje” gifte sig med en af de utmärktaste skådespelerskorna i samma sällskap, lät han viga sig på själfva scenen i närvaro af hela sällskapet, hvaribland de
