Hoppa till innehållet

Sida:Personne Svenska teatern 2.djvu/29

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
21

muntrationer, som ofta tangerade och någon gång äfven öfverskred själfsvåldets gränser. När ett par år efter det nyssnämnda oväsendet trolleriprofessorn Philadelphia uppträdde därstädes med sina "mekaniska, matematiska och holländska taffelkonster", ställde några bråkmakare till en fullkomlig skandal. I annonserna till fjärde uppträdandet hade professorn tillkännagifvit, att han utom de sedvanliga trollkonsterna skulle presentera "det sällsynta och berömda konststycket att framkalla eller besvärja andar, hvilket sker på följande sätt: Uppå teatern är ett mörkt, svart rum upplyst af tvenne svarta ljus. Mer än en person inlåtes ej på en gång i rummet, och lämnas åskådaren att själf välja hvilken ande eller vålnad, som åstundas se, såsom far, mor, dotter, konungar, m. m. Fruntimmer lämnas ej inträde, emedan man ej kan vara ansvarig, i händelse någon skrämsel kunde inträffa, som förut händt. Detta undransvärda konststycke kan ej utan stor omkostnad och besvär utföras, hvarför hr Philadelphia smickrar sig af en talrik samling åskådare."

Den där tiden, då både hög och låg vurmade på andebesvärjelser, ville naturligtvis så många, som kunde det, vara med om något dylikt, och det blef en fruktansvärd trängsel i salongen. Trots tillsägelse tilltvingade sig några ungdomar plats på scenen och skymde bort utsikten för andra. Det uppstod en ordväxling mellan professorn och de tilltagsna herrarna, hvilket slutligen urartade till formligt gräl, då andra bland publiken blandade sig i saken och togo professorns parti. För att lugna de närvarande gjorde nu professorn några af sina allra bästa tricks, och