Sida:Personne Svenska teatern 2.djvu/53

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
45

Hjortsberg, gaf honom sitt löfte och höll det också. Han antog honom i sin enskilda tjänst såsom garçon bleu, ett slags ofrälse page eller kammartjänare, och intresserade sig mycket för honom på grund af hans liflighet och kvickhet. Det omtalas, att då konungen, som personligen brukade välja ut sina garçons bleus bland de ansökande, frågade en af dem, hvad han hade för lefnadsyrke, svarade denne: "Jag gör speglar." "Nå, än du då!" sporde monarken Hjortsberg. "Jag? ... Jag slår sönder speglar, ers majestät!" lydde dennes skälmska svar, som mycket roade kungen. Sägnen förtäljer om den unge garçonen Lars ungefär detsamma som berättas om Voltaire, när han vistades hos Fredrik den store, att han stoppade åtskilliga af de kungliga ljusen i sin ficka för att sedan använda dem i sin privata upplysnings tjänst. En gång, då de gustavianska slottsgemaken voro eklärerade till en blifvande fest, gick en af konungens uppvaktning igenom rummen för att se efter, om allt var i ordning. Han upptäckte då en figur uppklättrad på en stege, smusslande med ljusen i en af de stora kronorna. "Hvem är där?" ropade hofmannen. Hjortsberg, ty det var han, tittade ner och svarade med en älskvärdt fräck uppriktighet: "Nådig grefve, det är bara en tjuf på ljusen!" Grefven, som icke misstänkte unge Lasses oförskämda dubbelmening, fortsatte då sin promenad med ett: "Jaså, det är bra, min gosse!"

1788 blef Hjortsberg efter en kort anställning vid Ristells teater engagerad vid den kungliga scenen, men fortfor dock att vara i monarkens enskilda tjänst. Gustaf den tredje anförtrodde honom