84
i sitt spel. Man påstod, att han sökte imitera Lars Hjortsberg. Han vann mycket erkännande bl. a. för sitt utförande af Fredrik den stores roll i Jüngers tvåaktsdram "Pasquillanten", i hvilken han gästspelade hos Stenborg 1796 och 1797. Efter Munkbroteaterns försäljning spelade han några år i landsorten och blef 1804 fästad vid den kungliga scenen, där han ansågs oöfverträfflig såsom kaptenen i "Lilla matrosen", baronen i "Cendrillon" och sergeanten-invaliden i "Fästningen i Boston". Han erhöll hofkamrers titel och dog 1823.
På Åbergssons recett i januari 1799 uppträdde Lars Hjortsberg för en gång på Munkbroteaterns tiljor såsom kung Fredrik i "Pasquillanten" och tillförsäkrade därigenom beneficetagaren långt i förväg vissheten om ett utsåldt hus. Den 16 april 1799 gafs afskedsföreställningen, då Stenborg såsom Blondel i "Konung Richard Lejonhjerta" än en gång hänförde publiken med sitt förträffliga fiolspel samt den vackra sången "O, min konung, min vän!", och den Stenborgska teatern var därefter för dess talrika vänner endast ett kärt och oförgätligt minne.
⁎
De kungliga scenernas styresman, friherre Klas Rålamb, hade under de föregående åren just icke skämt bort publiken med något större antal musikaliska nyheter, och han gjorde det icke heller under de bägge sista åren af sitt chefskap. 1797 gafs på Arsenalsteatern "Barberaren i Sevilla" med musik af
