Sida:Personne Svenska teatern 4.djvu/107

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
101

den 30 november var trängseln lika oerhörd, men under hela förra hälften af december rådde ett ytterst obehagligt väder med regn, storm och dimma, hvilket hade en menlig inverkan på hälsotillståndet i hufvudstaden, hvadan maskeraden den 14 december blef mindre befolkad än de föregående, ehuru trängseln ändå var besvärande. Spekulanter, som uppköpt biljetter för att liksom föregående gånger sälja dem med några hundra procents vinst, missräknade sig då och voro glada att på kvällen bli af med dem för 16 sk. bko. En anekdotberättare från första balen omtalar, att general Lovisin promenerat omkring med sitt storkors af svärdsorden på bröstet, och att en mask kommit fram och petat på det med frågan: ”Hvar f—n har du fått det här ifrån?” Samme Lovisin mötte en till kock utklädd person, alldeles eldröd i ansiktet. ”Det märks på ditt ansikte, att du lefver framför elden”, sade Lovisin. ”Jojomen san! och det mår jag inte illa af”, svarade kocken, ”men jag känner dem, som blekna framför elden!”

Grefve Lagerbielke gaf under sitt första direktionsår icke mindre än åtta maskerader, andra året fem, men under vintern efter Arsenalsteaterns brand inga. Grefve Puke gaf maskerader, men icke Bernhard von Beskow. Under presidenten Westerstrands och grefve Hugo Hamiltons styrelser florerade de igen, men urartade snart nog. Krakel blefvo ej längre sällsynta företeelser därvid, och slutligen inställdes de alldeles, tills de under Karl XV:s glada dagar åter kommo till heders och ansågos af den stora publiken som ett af dåtidens största nöjesevenemang. Den första af dessa baler hölls den 12