Sida:Personne Svenska teatern 4.djvu/140

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

134

ärkebiskopen Karl von Rosenstein biträdd af fyra biskopar. De följande dagarna voro en oafbruten kedja af högtidligheter, och den 23 juni gafs det första galaspektaklet på Kungliga operan. Öfver amfiteatern och parterren var lagdt ett golf, hvarpå en upphöjning i tre afsatser var anbragdt. På den öfversta sutto konungen och drottningen, på den mellersta kronprinsen till höger om konungen och kronprinsessan till vänster om drottningen. På nedersta trappsteget var prinsessan Sofia Albertina placerad till vänster om kronprinsessan. För öfrigt voro platserna i salongen anordnade som vanligt vid dessa tillställningar. Festaftonen inleddes med en prolog af P. A. Granberg, ”Frejas högtid”, med musik af Berwald. Den var gjord i det gamla kända prologmaneret, öfver hvilket redan Johan Gabriel Oxenstierna raljerade, och där Freja, nornorna samt Sveriges och Norges skyddsänglar sjöngo en mängd artiga fraser.

Denne mycket medelmåttige, akademiskt belönade Granberg utgaf samma år en tragedi på vers, ”Carl Knutssons död”, som han dedicerade till kronprinsessan. Svensk litteraturtidning yttrar om densamma, att den är snarare under än öfver medelmåttan. ”Man påminnes ständigt, att dessa personer från femtonde århundradet synas ha bildat sina åsikter efter våra riksdagar, och sitt språk efter Svenska akademien. Såsom fraser betraktade kunna några af dessa praktstycken vara granna nog, men de äro torra, döda, iskalla. För öfrigt är språket vårdadt äfvensom versen, rimmade jamber.” Martina von Schwerin skrifver om samma tragedi till Tegnér: ”En dålig tragedi af Granberg har genom Brinkmans